Fail inlägg

Nu har jag segat med att uppdatera igen. Så därför ska jag berätta vad som hände för ett tag sen, som fick mig att skämmas som en hund.

Jag och Richard hade begett oss till VUC, Vuxen Utbildnings Center. Jag tänkte kolla upp vad jag egentligen passar som, kanske läsa upp naturkunskap B och så. Men mest bara snacka med en handläggare. Iallafall så var Richard med han ochså, dör han skulel anmäla sig till en kurs. Vi kom först 1 timme för tidigt, så vi betalade 40 spänn i onödan!! Och fick gå runt på stan en massa och få tiden att gå. Sen när vi väl kom tillbaka, fick vi betala mer (dumma parkering) och sen ta en kölapp och sätta oss och vänta. Kön gick fan aldrig frammåt -.-' Vi hade nummer 76 och 77. Det var runt 50 eller nått, och det gick hur segt som helts. Efter att ha väntat i nästan en timme så såg jag att det fanns en snabbkassa, så jag smög dit och tänkte att jag kanske kunde sneaka in mitt ärende lite snabbt. Framför mig stod ett par och dividerade ganska länge, tillslut suckade dom och fick ta en varsin kölapp. Så jag gick fram och pratade med tjejen i kassan, och ficki mitt gjort på direkten! Jag behövde bara skriva ner mitt namn och nummer på en lapp, så var det klart. Och här har man setat i över en timme -.-'

Så glad i hågen springer jag och hämtar Richard som jag tycker ska snacka med snabbkassan han också. Så han gör det, beställer tid hos en handläggare han med. Sen så börjar han prata om sin kurs som han ska ta. Dom pratar hur länge som helst, och han ger mig kölapparna. Tillslut är han äntligen klar. Han får ett papper av tjejen, och jag suckar glatt. Äntligen kan vi åka hem.
Så jag börjar gå emot utgången, coh där sitter paret igen, men kölappar på 89. Det var 77 nu, vårat nummer altså. Så jag tänker, nej jag ska fan göra en god gärning nu, och ger mina lappar till dom, ler och säger att dom får skynda sig. Dom blir as glada och skiner upp som fan. Tänk vad snäll jag är när jag vill. Dom springer iväg, och precis då vänder sig Richard om.
"Men... Jag var inte klar."
Då hade han stått och tänkt "Äntligen går någonting rätt. Nu har jag äntligen pappret, och kan gå och prata med handläggaren" Och precis då vänder han sig och ser mig ge bort hans kölappar.
Mitt svar var ett väldigt förvånat.. "Öhh.. Jag gav precis bort dom."
Alla runt omkring började asgarva, och jag skämdes som en hund. Richard var bitter som fan hela dagen. xD
Så nu måste han tillbaka någon dag och sitta i kö igen. Troligen utan mig så han slipper få sina lappar bort fummlade.
Inte bra. Jag fick smöra gör honom hela kvällen.
"Kan du hjälpa mig laga mat?"
"Tycker du verkligen att jag behöver det?"
"....."
*lagar mat*