Arbetsförmedlingen, denna underbara.... ja

Ännu en underbar dag i Tess liv. Var kallad till Arbetsförmedlingen, så det var bara att stiga upp tidigt i morse och börja cykla dit. Kom dit lite tidigare än vad jag trodde dock, var där 8.20 När jag var kallad 9.00.

Aja, hon kanske kunde släppa in mig lite tidigare tänkte jag. För en gångs skull så var jag faktiskt sugen på att snacka med nån där. Fick höra om en gammal arbetskamrat som fick jobb genom där på direkten (Om det nu var dom). Så hade en massa att snacka om. Bla att starta eget osv. Men men..
Klockan 9. Ingen Barbro (Japp, så hette min handledare tydligen) i sikte.
Klockan 9.10 så snackade jag med nån som sa att hon skulle komma snart.
Klockan 9.20 sa jag till en annan att jag hade bokad tid, som sa samma sak. Vid den här tidpunkten började jag bli ganska bitter.
Klockan 9.35 så snackade jag med ytterligaren en ung tjej och sa att jag hade tid klockan 9. Så hon gick för att kolla (Äntligen en snäll själ där iallafall)
9.40 Jag får komma till Barbro. Hurra för mig. Hon kom och mötte mig halvvägs, och bad så mycket om ursäkt osv osv. Hon fattade nog mina bittra pikar vid svar som "Inga problem. Jag är van. Sånt här händer varje gång jag är här"
Iallafall visade det sig att hon hade skrivit fel dag i sin kalender. Hon trodde jag skulle komma imorgon istället. .... Happ. Tur att jag tog med mig min kallelse så jag kunde visa henne. Jag misstänkte att nått sånt här kunde hända. Så yeah...

Eftersom att hon hade ett möte klockan 10 med en annan person så fick vi gå igenom saker fort som fan. Och med tanke på att jag var ganska bitter vid det här laget så kom jag inte på en enda av alla dom positiva grejerna jag skulle snackat med henne om.
Hon bad ju iallafall om ursäkt typ 100 gånger. Men fattar inte att det alltid händer sånt här skit där.
Man var ju inte förvånad liksom. Och det lilla hopp man hade krossades ju ganska fett. Där fick man för att man för en gångs skull inte hade tappat allt hopp om arbetsförmedlingen.

+ Att jag cyklade dit med punktering på bakre däcket. Tyckte det var tingt som fan att cykla dit. Med tankar som "Men shit vad otränad jag är", "Ska det verkligen vara såhär tungt att cykla" "Argh! Dö backe döööö!". Jag såg att det var lite halv dåligt med luft där bak, men trodde inte det var slut helt. Men icke.
På vägen hem "cyklade" eller snarare stod och forcherade cykeln framåt till en cykelpump som jag visste fanns en bit bort. Och vips, efter det gick det helt plötsligt skitenkelt att cykla.

Min bittra dag...

Och yeah, det här ljus företaget försökte få mig att börja arbeta svart för dom istället när jag sa att jag inte kunde tack vare A-kasse problemet. Snacka om sekt. *ryser* Tur att jag inte började med det.

Nej, nu får jag fan rycka upp mig. Bittra inlägg är inte bra. Nu ska jag försöka få ihop byrån från Ikea, och kasta ut våran gamla garderob. Och förhoppningsvis skriva nått lite mer positivt senare ikväll.